©Sonic / Sampler Media AB 2000-2016 | All rights reserved | Sonic, Box 466, 129 04 Hägersten, Sweden | +46 (8) 702 15 50

annons:
Banner

annons:
Banner

annons:
Banner

Tio videor just nu: Stor, David Bowie med flera
Av Sonic-redaktionen   
Måndag 9 januari 2017, 07:24
TIPS

Tinashe: Company

 

Läs mer...
Oskiljaktiga syskonsjälar
Av Niklas Elmér   
Onsdag 4 januari 2017, 10:13
INTERVJU

xx51.pngNästa vecka släpps så »I See You«, The xx framemotsedda tredje album - deras första på fem år. Till Sonic #51, tidigt 2010, när bandet turnerade efter sin debutskiva, hängde Niklas Elmér med den reserverade London-trion och pratade med dem om vänskap, Fleetwood Mac och musiken som räddning (foto: Emma Svensson).

 

Stevie Nicks och Lindsey Buckingham träffades i mitten av sextiotalet, när båda var elever på Menlo-Atherton High School i Atherton, Kalifornien.

»Jag var på en tillställning och där satt han [Buckingham] och spelade ’California Dreamin’ av The Mamas And The Papas«, har Stevie Nicks berättat. »Helt skamlöst gick jag fram och började sjunga med honom. ’Hej, det är jag som är Stevie Nicks’, sa jag, när han slutat spela. ’Jag är Lindsey Buckingham’, svarade han.«

Läs mer...
Tack för allt ni alla
Av Sonic-redaktionen   
Lördag 31 december 2016, 13:54
ÅSIKT

Alan Vega (1938-2016)


Läs mer...
Konserterna som gjorde året
Av Pierre Hellqvist   
Torsdag 29 december 2016, 09:56
ÅSIKT

Att göra musik musiktidning innebär egendomligt nog att en lite för sällan har tid att ränna på konserter. De kommer mest i vägen för allting som hela tiden måste bli gjort. Men, med det sagt, det blev ändå en del i år. Det riktigt speciella med 2016 var att så många spelningar visade sig vara så... livsförhöjande. Ett vanligt år brukar i min värld max fem-sex konserter skaka om eller på olika sätt dröja sig kvar. I år var det hur många som helst. Allra mest de tjugo som listas nedan. (Den här listan har tidigare publicerats på instagramkontot sonic_pierre - för den som händelsevis undrar.)

 

1. Beyoncé
Friends Arena, Solna, 26 juli

 

beyfriends.png

Går inte säga något annat. »I’m just too much for you«. Jo, tack. Ett skådespel, drama och statement som trots kolossalformatet, det spektakulära underhållningsvärdet, det vansinniga tempot, myllret av intryck, stjärnans egen ingalunda blygsamma lyskraft och utan att predika lyckas förmedla budskapet att vi alla betyder nånting. Vilket ju råkar vara sant, om vi nu bara använder det faktumet till något konstruktivt. Hur ofta ser du en konsert där varenda sekvens, skitsamma hur tokkoreograferad den är, upplevs ikonisk? Hur ofta ser du en konsert där du efter ungefär en sekund inser att du just nu bevittnar inte bara pophistoria eller populärkulturhistoria utan samtidshistoria i mothahumpa realtid? Nej, tänkte väl det. Det sker inte, särskilt nu när Prince lämnat oss, varje dag, varje år eller ens varje decennium. Men på Friends Arena - oklanderligt ljud dessutom! - hände det. Djupt tacksam över att ha fått vara med om denna överkörning. Eller: »OH MY GOD! OH MY GOD! OH MY GOD!« etc som läktargrannarna gastade rakt ut första halvtimmen innan de stumnade. Sa jag oh my God?

Läs mer...
Lycklig man, farlig tid
Av Sebastian Suarez-Golborne   
Tisdag 27 december 2016, 20:20
TIPS

GM1.pngGM2.png

2004, när han gjorde något av ett comebackförsök med albumet »Patience«, var George Michael ute, passé, förbi. Men inte för Sebastian Suarez-Golborne. För honom var den forne Wham-sångaren själva anledningen till att han över huvud taget ägnade sig åt rockjournalistik. Till Sonic #15 träffades de båda till sist på ett lyxhotell i London för ett samtal om socialism, »Saturday Night Fever« och den där incidenten i Los Angeles.

 

Inget säger »Klockan har precis slagit tolv och du lyssnar på Lugna Favoriter 104,7« som saxofonpartiet i »Careless Whisper«. Inget säger »Dö! Dö! Dö, förhatliga åttiotal!« som faux-Motown-beatet i »Wake Me Up Before You Go-Go«. Inget säger »Skitlång kö utanför Spy Bar« som den där supertrimmade skäggstubben. Om George Michael över huvud taget finns kvar i allmänhetens medvetande så är det som ett dåligt åttiotalsskämt. Gå fram till en främling på krogen just nu, 2004, apans år, och säg »tja, vad gillar du George Michael då?« och risken är stor att du möts av a) ett hånskratt, b) ett frågetecken eller c) en invit att följa med till toaletten.

För mig är det lite annorlunda. När jag växte upp i idylliska invandrargettot Hamberg i Uppsala gillade inga jag kände, varken vuxna eller barn, någon annan musik än chilenska folkgruppen Inti-Illimani och Björn Afzelius för att han stöttade kommunistiska partiet i Chile. Själv satt jag klistrad framför TV:n när den helsvarta videon till George Michaels »Praying for Time« dök upp. De spectorska stråkarna, Lennon-ackorden och den gravallvarliga texten som sakta rullades fram på MTV om att »there is no hope to speak of«.

Yeah, det är väl sånt som tilltalar unga, blyga och väldigt allvarliga små pojkar som jag själv. Veckan efter att jag fick skivan »Listen Without Prejudice« sprang jag ut och skaffade mina första Motown-samlingar för att George gjorde Stevie Wonder-covers och sjöng om soulmusik.

Läs mer...
Viktigare än många förstår
Av Niklas Elmér   
Måndag 26 december 2016, 17:02
KRÖNIKA

gmichael.pngOmslaget till »Faith«, hans första album i eget namn, visar George Michael i profil, med bar överkropp under skinnjackan och ett guldkors i örat.

Det är en tidstypisk bild.

Där sextio- och sjuttiotalets popmusik synliggjorde avståndet mellan tro och åtrå, mellan kors och bröst, synliggjorde åttiotalets popmusik släktskapet.

Men det fanns fortfarande saker som inte kunde uttryckas, människor som inte fick synas.

Läs mer...
Tio videor just nu: Stevie Wonder, The Tarantula Waltz med flera
Av Sonic-redaktionen   
Torsdag 22 december 2016, 22:20
TIPS
The Courtneys: Silver Velvet

Läs mer...
Mer än bara superhjältar
Av Martin Gelin   
Tisdag 20 december 2016, 23:06
TIPS

dchild.pngAtt Beyoncé toppar en och annan årsbästalista, däribland den här tidningens, torde få ha kunnat missa. Numera är det i princip omöjligt att komma åt henne för en intervju. Men en gång i tiden gick det. Till Sonic #22, april 2005, gjorde Martin Gelin en omslagsstory på Destiny’s Child, bara några månader innan gruppen aviserade sin splittring. I en Beverly Hills-svit pratade han med Bey, Kelly Rowland och Michelle Williams om Kanye West, bilden av Beyoncé som diva och framtiden (foto: Martin Gelin. Vi satte också ihop en liten Queen B-spellista med trettiofem (det är hennes ålder, trots allt) spår från såväl solokarriären som Destiny's Child-åren.


Första gången jag träffade tjejerna i Destiny’s Child, för fem år sedan på Sheraton Hotel i Stockholm, gjorde jag misstaget att börja prata om Gud och gospel.

   Jag ville väl visa att jag var down med kyrkan och tog deras kristna tro på allvar, att jag inte bara var ännu en sekulär europeisk journalist som ställde tråkiga frågor om producenter.

Resultatet blev att nitton av mina tjugo intervjuminuter bestod av att tre baptisttillhörande tjejer från Texas citerade Bibeln. Varje försök att avbryta dem för en mer jordnära diskussion möttes av förvånade blickar - hur kunde jag vilja prata om något annat än the lord? Vad kunde vara viktigare?

Läs mer...
Årets bästa retro
Av Sonic-redaktionen   
Tisdag 20 december 2016, 07:05
TIPS

Bland allt annat vi ger utrymme åt i Sonic #89 märks fyra sidor där fyra Sonic-pennor väljer ut sina favoritretrosläpp från året vi snart lämnar bakom oss. Eftersom det snart är jul och vi råkar vara på ovanligt gott humör tänkte vi det kunde fint att dela med oss av dessa tips här på sajten. Kan ju kanske komma till användning nu när de sista julklapparna måste införskaffas. För att ytterligare kittla skivköparnerven gjorde vi en behaglig liten spellista med smakprov från några av skivorna som följer.

 

L-P ANDERSON

 

Diverse artister: Still in a Dream - A Story of Shoegaze 1988-1995

(Cherry Red/Border)

Den aningen nedlåtande genretermen »Shoegaze« myntades av tidningen NME i skarven mellan åttio- och nittiotalet för att försöka beskriva horden av band som med stillinadream.jpggitarrer uppskruvade på maxvolym spelade drömskt psykedelisk pop och ofta dolde sina ansikten med långa luggar och hade blickarna fästa på sina skor. My Bloody Valentine var ett av de första och största namnen inom scenen och fastän de själva inte (på grund av rättighetskrångel) finns representerade har deras låt »Still in a Dream« fått ge namn åt den här eminent sammansatta 5CD-boxen. Det är en fröjd att utsätta sig för sträcklyssning på de åttiosju olika låtbidragen. Självklara stjärnor i stil med Ride, Lush, Pale Saints och Telescopes hörs bredvid mer oväntade namn som Cocteau Twins och Flaming Lips. Svenska Whipped Cream finns representerade med tremoloorgien »Explosion« och amerikanska Galaxie 500 håller total världsklass i »Tugboat«. Shoegaze-genren har åldrats med värdighet och många av de medverkande artisterna låter inte sällan bättre nu än då.

Läs mer...
2016 års bästa album
Av Sonic-redaktionen   
Måndag 19 december 2016, 12:35
ÅSIKT

2016album.pngVårt senaste nummer, Sonic #89, är en hundrasextonsidig sammanfattning av musikåret 2016 som vi ser det. Sedvanligt har vi röstat fram årets bästa album och listan verifierade det många av oss känt under året - att det är r’n’b och hiphop som slår an tonen, skarpast definierar samtiden och stakar ut riktningen, såväl musikaliskt som ifråga om olika ställningstaganden. Det görs så klart mängder av bra indie, garagerock, electronica och whatelse men just nu har mycket därifrån, även det bästa, svårt att nå utanför sin egen bubbla. Och det faktumet reflekteras nog både i Sonics årsbästalista och hyfsat många andra. Vi gjorde också en spellista av vår årsbästalista - två låtar från varje skiva (utom Beyoncé-albumet som helt saknas men där nyversionen, ihop med Dixie Chicks, av »Daddy Lessons« åtminstone kan vara med).

 

1. BEYONCÉ

Lemonade

Parkwood/Columbia/Sony

 

Det finns en utbredd kritik mot hur strömlinjeformad den samtida popmusiken blivit, som om den vore framtagen utan vassa kanter med syftet att smälta in i alla sammanhang. Tyvärr är den kritiken ganska giltig. Majoriteten av artisterna i det kommersiella toppskiktet är intill perfektion slipade enligt storbolagens noggrant utformade mall. Men från början till slut är de blott artister. Det är svårt att föreställa sig ett bultande hjärta, något av kött och blod bakom deras bländvita leenden.

Läs mer...
<< Första sidan < Föregående 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Nästa > Sista sidan >>

Resultat 61 - 70 av 3398
egenbanner_sonic89.jpg
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner